Anti-IgE-antikroppar, d.v.s. IgG riktade mot IgE är associerat med kronisk spontan urtikaria, men dessa autoantikroppar analyseras inte ännu i klinisk rutin.
Sedan 1980-talet har autoimmunitet hypotetiserats som orsak till kronisk spontan urtikaria (CSU, Grattan et al). Det som främst ligger till grund för detta är observationen att upp till 50% av de med CSU har ett positivt resultat i ett s.k. autologt serum hud test (ASST). Ett positivt resultat i detta test innebär att en lokal inflammatorisk reaktion har uppstått en kort stund efter injektion av eget serum i huden. Detta har vanligen antingen tolkats som att patientens serum innehåller en histaminfrisättande substans eller autoantikroppar som orsakar det positiva testresultatet och kanske även nässelutslagen i sig. Den autoimmuna hypotesen för CSU stöds också av tydlig samsjuklighet med andra autoimmuna sjukdomar (Confino-Cohen et al). Testet ASST används inte i klinisk rutin.
På senare år har det blivit alltmer sannolikt att IgG-autoantikroppar mot antingen IgE eller den IgE-bindande subenheten av dess Fc-receptor (FcεR1ɑ) på basofiler/mastceller är sjukdomsdrivande vid CSU (Vasagar et al). Cirka 40% av CSU-patienterna har en av dessa autoantikroppar och de är ännu vanligare hos de med positivt resultat vid ASST. Anti-FcεR1ɑ kan potentiellt korsbinda Fc-receptorerna direkt och anti-IgE åstadkommer troligen samma sak genom att korsbinda IgE bundet till Fc-receptorn. Det kan orsaka kronisk aktivering av dessa histamin-frisättande celler.
Läkemedlet omalizumab (som också är IgG riktat mot IgE) fungerar bra i majoriteten av (auto)anti-IgE-positiva CSU-fall som inte har svarat på behandling med antihistamin. Det kan tyckas ologiskt, men omalizumab fungerar sannolikt genom att hindra korsbindning av IgE-beklädda Fc-receptorer genom att mätta dem med anti-IgE. De CSU-associerade autoantikropparna mot IgE måste hitta två lediga IgE (bundna till Fc-receptor) i närheten av varandra för att korsbindning ska ske. Omalizumab tycks fungera bättre i CSU med autoallergiska antikroppar (IgE) jämfört med de med autoimmuna antikroppar (IgG).
IgE-mot andra autoantigen (s.k. autoallergi) detekteras ofta vid CSU, t.ex. mot tyreoperoxidas (TPO) eller IL-24 (Schmetzer et al).
Litteratur
Bracken SJ, et al. Autoimmune Theories of Chronic Spontaneous Urticaria. Front Immunol. 2019 Mar 29;10:627. doi: 10.3389/fimmu.2019.00627
Grattan CE, et al. A serological mediator in chronic idiopathic urticaria – a clinical, immunological and histological evaluation. Br J Dermatol. 1986 May;114(5):583-90. doi: 10.1111/j.1365-2133.1986.tb04065.x
Confino-Cohen R, et al. Chronic urticaria and autoimmunity: associations found in a large population study. J Allergy Clin Immunol. 2012 May;129(5):1307-13. doi: 10.1016/j.jaci.2012.01.043
Vasagar K, et al. Evidence of in vivo basophil activation in chronic idiopathic urticaria. Clin Exp Allergy. 2006 Jun;36(6):770-6. doi: 10.1111/j.1365-2222.2006.02494.x
Schmetzer O, et al. IL-24 is a common and specific autoantigen of IgE in patients with chronic spontaneous urticaria. J Allergy Clin Immunol. 2018 Sep;142(3):876-882. doi: 10.1016/j.jaci.2017.10.035