RNP-antikroppar är en av specificiteterna som är förenligt med ett kornigt ANA-mönster. Med RNP-ak (anti-RNP) menas i klinisk praktik autoantikroppar riktade mot någon av komponenterna i U1-snRNP, som är en del av spliceosomen.
Anti-RNP anses vara ett krav för sjukdomen mixed connective tissue disease (MCTD), alltså med en sensitivitet på nära 100% men specificiteten är bara cirka 60%. Även 25-40% av SLE-patienter har anti-RNP.
Reaktivitet mot anti-RNP kan delas in i subspecificiteter beroende på vilken del av komplexet som antikropparna binder till. Det är främst de tre U1-snRNP-proteinerna RNP 70, RNP A, och RNP C samt Smith-antigenet (Sm) som är gemensamt för alla snRNP (se Sm-ak). I praktiken är det främst anti-RNP 70 (kallas ibland RNP 68) som ses vid MCTD. RNP A och RNP C förekommer oftare vid SLE. Anti-RNP av IgM-typ är vanligare vid SLE och IgG-typ vid MCTD. Högre nivå RNP-ak är inte kopplat till högre sjukdomsaktivitet vid SLE.
”Nivåer” av ANA-specificitet, från minst specifikt till mest specifikt fynd avseende diagnosen MCTD:
Positiv ANA < ANA med kornigt mönster < anti-RNP < anti-RNP 70 < anti-RNP 70 av IgG-typ
Litteratur
Dima A, et al. The impact of anti-U1-RNP positivity: systemic lupus erythematosus versus mixed connective tissue disease. Rheumatol Int. 2018 Jul;38(7):1169-1178. doi: 10.1007/s00296-018-4059-4
Irure-Ventura J, López-Hoyos M. Disease criteria of systemic lupus erythematosus (SLE); the potential role of non-criteria autoantibodies. J Transl Autoimmun. 2022 Jan 11;5:100143. doi: 10.1016/j.jtauto.2022.100143