Etikett: antisyntetassyndrom

Kategorier
diagnoser myosit

Myosit

Idiopatisk inflammatorisk myosit (IIM) eller bara myosit är en grupp autoimmuna sjukdomar med gemensamma kännetecken såsom kronisk lymfocytär infiltration i muskler associerat med lokal svaghet och smärta. Eftersom inflammation/infiltration inte är helt obligat har termen systemiska autoimmuna myopatier föreslagits men har inte helt slagit igenom ännu. Sjukdomarna inom gruppen myosit skiljer sig åt bland annat avseende behandlingssvar, prognos, associerade autoantikroppar, och manifestationer i andra vävnader än musklerna.

Det finns numera ett antal myositspecifika autoantikroppar som dels bekräftar diagnosen myosit och dessutom ofta har distinkta kliniska fenotyper kopplade till sig. Hur man har grupperat myositsjukdomarna har varierat över tid men efter att autoantikroppar togs upp i diagnosalgoritmerna har fyra undergrupper blivit de dominerande:

  1. dermatomyosit
  2. antisyntetassyndrom
  3. sporadisk inklusionskroppsmyosit
  4. immunmedierad nekrotiserande myopati

Utöver de myositspecifika autoantikropparna finns en handfull autoantikroppar som främst är kopplade till andra systemsjukdomar men som när de detekteras vid utredning av myosit kan ge ytterligare information om klinisk fenotyp eller utgöra s.k. overlap-myosit med kännetecken från båda sjukdomarna samtidigt. Dessa kallas som grupp myositassocierade autoantikroppar. Ett vanligt sådant exempel är anti-PM-Scl som är starkt kopplat till systemisk skleros men som detekteras i upp till 10% av myositpatienterna och då ofta innebär overlap/blandform av sjukdomarna.

De flesta av de myositspecifika autoantikropparna ger upphov till ett ANA-mönster eller ganska ofta ett finkornigt cytoplasmatiskt mönster på samma testceller, vilket kan föranleda vidare undersökning av provet med antigenspecifika tester.

Dermatomyosit har kopplats till patologisk typ 1-interferonsignalering medan antisyntetassyndrom och inklusionskroppsmyosit har båda kopplats till ökad typ II-interferonsignalering och Th1-dominerat immunsvar.

Vid immunmedierad nekrotiserande myopati är det cellulära infiltratet i musklerna mindre uttalat och patogenesen kanske främst beroende av effekten av patogena autoantikroppar och klassisk komplementaktivering.

Litteratur

Lundberg IE, et al. Idiopathic inflammatory myopathies. Nat Rev Dis Primers. 2021 Dec 2;7(1):86. doi: 10.1038/s41572-021-00321-x

Nombel A, et al. Dermatomyositis With Anti-MDA5 Antibodies: Bioclinical Features, Pathogenesis and Emerging Therapies. Front Immunol. 2021 Oct 20;12:773352. doi: 10.3389/fimmu.2021.773352.

Bolko L, et al. The role of interferons type I, II and III in myositis: A review. Brain Pathol. 2021 May;31(3):e12955. doi: 10.1111/bpa.12955

Lodin K, et al. Interstitiell lungsjukdom med myositantikroppar ofta förbisedd. Läkartidningen. 2022;119:22023

Kategorier
analyser myositspecifika-ak

Myositspecifika antikroppar

Antisyntetassyndrom är en undergrupp av de idiopatiska inflammatoriska myopatierna. Diagnosen baseras på detektion av myositspecifika antikroppar.

Syntetas syftar här på enzymerna aminoacyl-tRNA-syntetas som har som uppgift att ladda tRNA med en aminosyra inför translation av mRNA till proteiner i ribosomen. På senare tid har det visat sig att denna grupp av enzymer har många andra funktioner, bl.a. i immunsystemet.

Den vanligaste typen av antisyntetassyndrom definieras av autoantikroppen anti-Jo-1 och kallas ibland anti-Jo-1-associerad sjukdom. Jo-1-antigenet är histidyl-tRNA-syntetas som kopplar aminosyran histidin till sin tRNA-molekyl.

En hypotes är att immuniseringen mot histidyl-tRNA-syntetas sker i lungorna, faciliterad av luftföroreningar, rökning, eller luftvägsvirus. Anti-Jo-1 antikroppar kan t.ex. detekteras tidigt i BAL-vätska och dessa korrelerar med förekomst och svårighetsgrad av interstitiell lungsjukdom (Galindo-Feria et al och Notarnicola et al).

Upp till 90% av alla med anti-Jo-1-associerad sjukdom uppvisar den kliniska triaden: artrit, myosit, och interstitiell lungsjukdom. Men vid sjukdomsdebuten är isolerade manifestationer vanliga vilket är en diagnostisk utmaning.

Vid ANA-analys med IIF på HEp-2-celler ger anti-Jo-1 ett cytoplasmatiskt mönster som kan inge misstanke om antisyntetassyndrom men kräver verifiering med antigenspecifik teknik såsom ALBIA (Luminex-typ), ELISA, eller lineblot. Möjligen kan nivån av anti-Jo-1 användas för att följa upp behandlingssvar vid anti-Jo-1-associerad sjukdom.

Grovt räknat har cirka hälften av alla med någon form av antisyntetassyndrom samtidigt anti-Ro52 eller anti-Ro60, och i sammanhanget kallas dessa antikroppar för myositassocierade autoantikoppar till skillnad från myositspecifika autoantikroppar såsom Jo-1, m.m. För dessa patienter innebär anti-Ro52 ökad risk för interstitiell lungsjukdom.

Det finns tjugo olika aminosyror och för varje av dessa finns ett aminoacyl-tRNA-syntetas. Av dessa tjugo har autoantikroppar detekterats mot åtta:

  • Anti-Jo-1 (histidyl)
  • Anti-PL-7 (treonyl)
  • Anti-PL-12 (alanyl)
  • Anti-EJ (glycyl)
  • Anti-OJ (isoleucyl)
  • Anti-KS (asparaginyl)
  • Anti-Zo (fenylalanyl)
  • Anti-Ha (tyrosyl)

Andra myositspecifika autoantikroppar (som inte är antisyntetas-autoantikroppar) inkluderar anti-MDA-5. Den är associerad med snabbt förlöpande interstitiell lungsjukdom och efter detektion bör fyndet rapporteras ut utan fördröjning till behandlande läkare för ställningstagande till immunmodulerande behandling. Kliniskt är anti-MDA-5 associerat med tillståndet amyopatiska dermatomyosit d.v.s. utan muskelsymtom men med hudsymtom. Autoantikroppar mot MDA-5, PL-7, och PL-12 utmärker sig för att vara kopplade till högre dödlighet (Läkartidningen. 2022;119:22023).

Myosit med anti-Ku och anti-PM-Scl har rapporterats vara associerat med interstitiell lungsjukdom i 27% respektive 38% av fallen. Anti-PM-Scl är annars främst kopplat till systemisk skleros medan anti-Ku förekommer vid många olika sjukdomar. Vid myosit anses anti-Ku vara ett prognostisk gynnsamt tecken.

Litteratur

Monti S, et al. Clinical spectrum of anti-Jo-1-associated disease. Curr Opin Rheumatol. 2017 Nov;29(6):612-617. doi: 10.1097/BOR.0000000000000434

Opinc AH, Makowska JS. Antisynthetase syndrome – much more than just a myopathy. Semin Arthritis Rheum. 2021 Feb;51(1):72-83. doi: 10.1016/j.semarthrit.2020.09.020

Belizna C, et al. Anti-Ku antibodies: Clinical, genetic and diagnostic insights. Autoimmun Rev. 2010 Aug;9(10):691-4. doi: 10.1016/j.autrev.2010.05.020

Galindo-Feria AS, et al. Proinflammatory Histidyl-Transfer RNA Synthetase-Specific CD4+ T Cells in the Blood and Lungs of Patients With Idiopathic Inflammatory Myopathies. Arthritis Rheumatol. 2020 Jan;72(1):179-191. doi: 10.1002/art.41075

Notarnicola A, et al. Longitudinal assessment of reactivity and affinity profile of anti-Jo1 autoantibodies to distinct HisRS domains and a splice variant in a cohort of patients with myositis and anti-synthetase syndrome. Arthritis Res Ther. 2022 Mar 2;24(1):62. doi: 10.1186/s13075-022-02745-6

Lodin K, et al. Interstitiell lungsjukdom med myositantikroppar ofta förbisedd. Läkartidningen. 2022;119:22023