Kategorier
analyser ANCA

ANCA

Vaskulitdiagnostiken har förändrats med tiden och nu används i första hand antigenspecifika tester för PR3 och MPO istället för den traditionella detektionen av ANCA med indirekt immunofluorescens (IIF). I det här fallet har de nya metoderna visat sig vara bättre helt enkelt. ANCA med IIF finns kvar men görs betydligt mer sällan nu och i allmänhet med andra frågeställningar, t.ex. inflammatorisk tarmsjukdom.

PR3 och MPO detekteras med ELISA eller liknande metoder (ALBIA/Luminex, ImmunoCap). En metaanalys av ett stort antal studier som har undersökt träffsäkerhet för ELISA-metoderna avseende vaskulit-subtyperna GPA och MPA publicerades 2022. Resultaten sammanfattas så här:

GPAMPA
PR374%11%
MPO7%73%
Sensitivitet avseende de två viktigaste ANCA-specificiteterna i förhållande till de två vanligaste typerna av ANCA-associerad vaskulit. Förkortningar: GPA, Granulomatös polyangit; MPA, Mikroskopisk polyangit; PR3, Proteinas 3; MPO, Myeloperoxidas

I samma metaanalys uppskattades specificiteten för både PR3 och MPO (avseende båda vaskulit-fenotyperna) var likvärdig och i genomsnitt 97%.

ANCA

Autoantikroppar mot cytoplasmatiska antigen i neutrofila granulocyter (ANCA) detekteras traditionellt med IIF, på liknande sätt som ANA. För ANCA görs IIF med humana neutrofila granulocyter istället för cellinjen HEp-2. Patientens serum tillsätts som vanligt och eventuella IgG-antikroppar detekteras med en sekundär antikropp konjugerad med en fluorescerande molekyl.

Två typiska cytoplasmatiska mönster kan urskiljas och rapporteras som positiva fynd: cytoplasmatisk (cANCA) och perinukleär (pANCA). Mönstret cANCA utgörs oftast av autoantikroppar riktade mot proteinas 3 (PR3). Vid pANCA förekommer autoantikroppar riktade mot några olika antigen men det som är tydligast kopplat till vaskulit är myeloperoxidas (MPO).

ANCA med indirekt immunofluorescens
Klassisk ANCA med indirekt immunofluorescens. Till vänster ses cytoplasmatisk reaktivitet i neutrofilerna d.v.s. cANCA och till höger ses perinukleär reaktivitet d.v.s. pANCA. Bild: Hannes Lindahl

cANCA och anti-PR3 är associerade med småkärlsvaskuliten granulomatös polyangit (GPA, f.d. Wegeners syndrom) men undantag finns. pANCA, särskilt när den orsakas av anti-MPO, är associerat med mikroskopisk polyangit (MPA). Den tredje småkärlsvaskuliten i sammanhanget, eosinofil granulomatos med polyangit (EGPA, f.d. Churg-Strauss syndrom), är oftast ANCA-negativ men i 30% av fallen detekteras ANCA som oftast utgörs av anti-MPO.

Även anti-nukleära antikroppar (ANA) framtråder på ANCA-glasen och gör det svårt att tolka eventuell perinukleär fluorescens (pANCA). Att se och tolka cANCA brukar gå bra även med serumprov med ANA-reaktivitet. Tänk på att ANA som syns på ANCA-glas eller med någon annan IIF-metod inte är detsamma som att patienten har postiv ANA eftersom gränsen för vilken signalstyrka som räknas som positiv ANA är metodberoende.

Litteratur

Walker BS, et al. Performance of MPO-ANCA and PR3-ANCA immunoassays for the stratification of specific ANCA-associated vasculitis: A systematic review and meta-analysis. Autoimmun Rev. 2022 Jun;21(6):103100. doi: 10.1016/j.autrev.2022.103100.