Laboratorieranalyser är centrala för att ställa diagnosen hereditärt angioödem (HAE) och viktigast är analys av komplementfaktorn C1-inhibitor. Eftersom sjukdomen är ovanlig (prevalens på cirka 1/50 000) ställs höga krav på analytisk specificitet. Koncentration av C1-inhibitor bestäms med nefelometri, turbidometri, ELISA, eller radial immunodiffusion. Vid utredning av misstänkt HAE ska även koncentrationen av C4 mätas och funktionen av C1-inhibitor.
För funktionsbedömning finns två typer av test. I ena preinkuberas plasmaprov med C1s (C1-esteras) som har blivit inmärkt med biotin. C1s ingår i C1-komplexet som klyver C2 och C4, vilka sedan ingår i C3-konvertas i den klassiska aktiveringsvägen. C1-inhibitor är den enda hämmare av C1s och om det finns funktionell C1-inhibitor i plasmaprovet kommer det att bilda komplex med det biotin-inmärkta C1s. Provet tillsätts i en ELISA-brunn täckt av avidin som binder hårt till biotin och komplexen detekteras med en enzym-inmärkt antikropp efter tillsatts av substrat som ändrar färg efter kontakt med enzymet. I den andra metoden tillsätts ett överflöd av C1s i provet och all funktionell C1-inhibitor binder in till dessa. Ett artificiellt och färgat substrat tillsätts och färgen som uppstår är proportionell med mängden funktionell C1-inhibitor.
Det har även utvecklats en metod att mäta koncentrationen av C1-inhibitor (tillsammans med C1q och C4) med masspektrometri i de torkade blodprover som rutinmässigt tas på nyfödda, alltså på ”PKU-provet”.
Litteratur
Gompels MM, Lock RJ. Laboratory testing for C1 inhibitor deficiency: a comparison of two approaches to C1 inhibitor function. Ann Clin Biochem. 2007 Jan;44(Pt 1):75-8. doi: 10.1258/000456307779596020
Wagenaar-Bos IG, et al. Functional C1-inhibitor diagnostics in hereditary angioedema: assay evaluation and recommendations. J Immunol Methods. 2008 Sep 30;338(1-2):14-20. doi: 10.1016/j.jim.2008.06.004