Hereditärt angioödem (HAE) är en ärftlig benägenhet att återkommande men på ett oförutsägbart sätt få attacker av svullnad i huden, övre luftvägarna, mag-tarmkanalen, och urinvägarna.
Svullnaden är smärtsam och ger inte klåda eller nässelutslag. Ärftlighetsgången är autosomalt dominant, vilket innebär att varje barn till en förälder med tillståndet har 50% risk att också få det. Orsaken är bristande kontroll på kärlaktiva ämnen, främst bradykinin.
Den vanligaste orsaken är brist på C1-inhibitor (HAE typ I) eller defekt funktion av densamma (HAE typ II). C1-inhibitor är en serinproteashämmare (serpin) som har en hämmande effekt på komplement-, koagulation-, finbrinolys-, och kallikrein-kininsystemen.
För HAE typ I och II orsakas symtomen främst av bradykininfrisättning vilket innebär att läkemedel som används vid allergi inte är verksamma. Istället är akutbehandlingen C1-inhibitor (rekombinant eller framrenat från donerad plasma) alternativt läkemedel som är framtagna för att specifikt hämma kallikrein-kinin-systemet.
Angioödem som är histamindrivet, den vanligaste formen av angioödem och kallas Idiopathic histaminergic acquired angioedema (AAE-IH) på engelska (Grumach et al), är en differentialdiagnos liksom angioödem orsakat av läkemedelsgruppen ACE-hämmare.
Även om symtomen främst orsakas av bradykinin ses ökad komplementkonsumtion, vilket kan utnyttjas för diagnostik. Låga C4-nivåer mellan attackerna har ganska god sensitivitet och kan ge stöd åt diagnosen HAE typ I eller II. Normalt C4 under en attack utesluter i princip HAE typ I eller II. På forskningsbasis har det visats att även tecken på låggradig Th17-inflammation i form av cirkulerande cytokiner föreligger mellan attackerna (Arcoleo et al).
Både nivå och funktion av C1-inhibitor analysers i klinisk rutin och vid relevant klinisk bild kan det fastställa diagnosen HAE typ I respektive HAE typ II. Vid normalt resultat på dessa analyser används termen HAEnC1 (tidigare typ III) där det vanligaste är att ingen genetisk defekt identifieras följt av en defekt i någon av dessa fyra: koagulationsfaktor FXII, plasminogen, angiopoetin 1, eller kininogen 1.
Litteratur
Busse PJ, et al. US HAEA Medical Advisory Board 2020 Guidelines for the Management of Hereditary Angioedema. J Allergy Clin Immunol Pract. 2021 Jan;9(1):132-150.e3. doi: 10.1016/j.jaip.2020.08.046
Levi M, Cohn DM. The Role of Complement in Hereditary Angioedema. Transfus Med Rev. 2019 Oct;33(4):243-247. doi: 10.1016/j.tmrv.2019.08.002
Ferrara AL, et al. Roles of Immune Cells in Hereditary Angioedema. Clin Rev Allergy Immunol. 2021 Jun;60(3):369-382. doi: 10.1007/s12016-021-08842-9
Arcoleo F, et al. The complex alteration in the network of IL-17-type cytokines in patients with hereditary angioedema. Clin Exp Med. 2018 Aug;18(3):355-361. doi: 10.1007/s10238-018-0499-0
Grumach AS, et al. Angioedema Without Wheals: Challenges in Laboratorial Diagnosis. Front Immunol. 2021 Dec 8;12:785736. doi: 10.3389/fimmu.2021.785736