Kategorier
blogg forskning

Partiell komplementbrist i samspel

Partiell komplementbrist är intressant. Från Lars Rönnbloms labb i Uppsala kommer den mycket välskrivna artikeln…

Combined genetic deficiencies of the classical complement pathway are strongly associated with both systemic lupus erythematosus and primary Sjögren’s syndrome

…där forskare från hela Sverige har samarbetat med kollegor från Norge och USA för att undersöka om olika former av partiell komplementbrist samverkar så att risken för SLE och/eller Sjögrens syndrom ökar.

Bakgrunden är att medfödd brist av någon av de komplementfaktorer som ingår i den klassiska aktiveringsvägen är etablerat som en riskfaktor för SLE. Alla dessa komplementfaktorbrister är sällsynta. Bland de vanligare är komplett C2-brist (d.v.s. två defekta genkopior) som finns hos 1 per 20 000 personer i Sverige. Andelen personer med bara en defekt kopia av C2-genen är betydligt högre, 1 per 50 personer. Dessutom har det visat sig att generna för C4 (C4A och C4B) är duplicerade hos många människor (0-5 kopior) och att ett lågt antal av dessa genkopior (d.v.s. en partiell komplementbrist) ökar risken för SLE och Sjögrens syndrom.

När genetiska eller miljömässiga riskfaktorer för en viss sjukdom påverkar samma underliggande biologiska skeenden kan man ofta se synergistiska effekter och det är det som forskarna ville undersöka (och också observerade). De rapporterar:

Att sakna en fungerande C2-gen, som 2% av Sveriges befolkning gör, innebär en relativt blygsam ökad risk för SLE och Sjögrens syndrom och ökningen är bara märkbar hos de som samtidigt har lågt antal kopior av C4A. Gruppen som uppfyllde båda kriterierna, bara en fungerande C2-gen och få kopior av C4A-genen, hade en kraftigt ökad risk för de två sjukdomarna och insjuknande i yngre ålder. Det visar vilken viktig roll komplementaktivering via den klassiska vägen har vid dessa systemiska autoimmuna sjukdomar.

Den vedertagna hypotesen angående komplementbrist i dessa sammanhang är att det leder till bristande undanröjning av apoptotiska celler och immunkomplex vilket leder till att autoantigen presenteras för T-celler på ett sätt som gör att tolerans bryts. Författarna tar också upp att det kanske blir svårare att använda komplementanalyser som mått på sjukdomsaktivitet vid dessa sjukdomar när andelen individer med ärftligt nedsatt komplementfunktion är ökad bland dem.

Referens

Lundtoft C, et al. Combined genetic deficiencies of the classical complement pathway are strongly associated with both systemic lupus erythematosus and primary Sjögren’s syndrome. Arthritis Rheumatol. 2022 Jun 21. doi: 10.1002/art.42270