Etikett: systemisk skleros

Kategorier
analyser centromer-ak

Centromer-antikroppar

Centromer-antikroppar är en av de tre viktigaste immunologiska markörerna för systemisk skleros (SSc), tillsammans med antikroppar mot Scl-70/anti-topoisomeras I och mot RNA polymeras III. Centromer-ak är associerat till undergruppen begränsad kutan SSc (de övriga två med diffus kutan SSc). Centromer-rantikroppar är också kopplade till ökad risk för pulmonell arteriell hypertension (PAH) men minskad risk för interstitiell lungsjukdom.

Centromer-ak detekteras ibland hos patienter med primär biliär kolangit (PBC), Sjögren’s syndrom, eller SLE och i alla de fallen ser man ofta milda inslag av systemisk skleros i sjukdomsbilden.

I klassifikationskriterierna för SSc anges anti-centromer-antikroppar utan närmare specifikation. Vid indirekt immunofluorescens (IIF), d.v.s. det vanliga testet för ANA, ger centromer-ak ett mycket karaktäristisk utseende.

Centromer-antikroppar ger en mycket distinkt prickig kärnfärgning vid indirekt immunofluorescens på HEp-2-celler, d.v.s. ANA-undersökning.

Klassiskt bekräftas specificiteten med en immunoassay som inkluderar rekombinant centromerprotein B (CENP-B) men sedan några år tillbaka finns även tester med CENP-A vilka har rapporterats ha högre specificitet för SSc, men dessa är fortfarande inte i lika utbrett bruk. Vanligast är dock att dessa centromerantikroppar visar reaktivitet för båda antigenen men ibland detekteras enbart reaktivitet mot CENP-A. I sällsynta fall ses reaktivitet mot CENP-C, men kommersiella tester för detta antigen är inte tillgängliga.

Autoantikroppar mot CENP-F ger inte ett klassiskt centromermönster vid IIF utan ger ett mönster som helt enkelt kallas CENP-F-likt och det är inte kopplat till systemisk skleros eller någon annan specifik sjukdom. Det har rapporterats att åtminstone hälften av patienter med detta mönster har en samtidig cancer. Antigenspecifikt test för CENP-F är inte kommersiellt tillgängligt.

Litteratur

Cavazzana I, et al. Systemic Sclerosis-Specific Antibodies: Novel and Classical Biomarkers. Clin Rev Allergy Immunol. 2022 Jun 18. doi: 10.1007/s12016-022-08946-w

van den Hoogen F, et al. 2013 classification criteria for systemic sclerosis: an American college of rheumatology/European league against rheumatism collaborative initiative. Ann Rheum Dis. 2013 Nov;72(11):1747-55. doi: 10.1136/annrheumdis-2013-204424

Mahler M, et al. Clinical and serological evaluation of a novel CENP-A peptide based ELISA. Arthritis Res Ther. 2010;12(3):R99. doi: 10.1186/ar3029

Kategorier
analyser Scl-70-ak

Scl-70-antikroppar

Scl-70-antikroppar kallas också anti-topoisomeras I och är en av de tre autoantikroppar som ingår i aktuella klassifikationskriterier för systemisk skleros (SSc).

Scl-70-ak är framför allt kopplat till undergruppen diffus kutan SSc samt ökad risk för interstitiell lungsjukdom (ILD) och död. Vid positivt resultat hos patient som inte uppfyller klassifikationskriterier för SSc är det bra att känna till att det inte är helt ovanligt med falskt positiva resultat med kommersiella tester.

Scl-70-ak har studerats och använts i över 40 år men en begränsning är att metodiken har ändrats under dessa år vilket kan påverka generaliserbarheten av tidigare rapporterade associationer. Immunodiffusion är den mest specifika metoden men används inte lika mycket längre till förmån för ELISA, ALBIA, och lineblot. Av dessa är ELISA minst specifik. Studierna som visade association mellan anti-Scl-70 och ILD detekterade autoantikroppen med den mer specifika metoden immunodiffusion och det är inte säkert att kopplingen är kliniskt användbar när moderna men mindre specifika metoder används.

Litteratur

Jandali B, et al. The Effect of Anti-Scl-70 Antibody Determination Method on Its Predictive Significance for Interstitial Lung Disease Progression in Systemic Sclerosis. ACR Open Rheumatol. 2022 Apr;4(4):345-351. doi: 10.1002/acr2.11398

Lam BH, et al. False positive anti-Topoisomerase I (Scl-70) antibody results in clinical practice: A case series from a scleroderma referral center. Semin Arthritis Rheum. 2022 Oct;56:152052. doi: 10.1016/j.semarthrit.2022.152052

Douvas AS, et al. Identification of a nuclear protein (Scl-70) as a unique target of human antinuclear antibodies in scleroderma. J Biol Chem. 1979 Oct 25;254(20):10514-22

Kategorier
analyser RNA-polymeras III-ak

RNA-polymeras III-antikroppar

RNA-polymeras III-antikroppar (RNAP-ak) är en av de tre autoantikropparna som ingår i de senaste klassifikationskriterierna för systemisk skleros (SSc), från 2013. Alla tre autoantikropparna kan detekteras som ANA med indirekt immunofluorescens på HEp-2 celler men kan också detekteras eller bör också bekräftas med antigenspecifika tester.

De är alla tre relativt specifika markörer, d.v.s. de detekteras sällan hos personer som inte har SSc. Positivt resultat avseende mer än en av dem hos samma patient är ovanligt. Anti-RNAP detekteras hos cirka 12% av patienter med SSc och är associerat med fenotypen diffus kutan SSc, snabbt progredierande hudengagemang, renal kris, och ökad risk för samtidig cancer.

Det har spekulerats att anti-RNAP-positiv SSc är en paraneoplastisk sjukdom där tumören ofta går i regress efter att antikropparna har bildats. Det har visats att patienter som uppvisar låg respektive stark reaktivitet mot RNAP har olika fenotyp (Patterson et al). I denna studie var låga antikroppsnivåer oftare associerat med cancer vilket skulle kunna tolkas som att de med höga nivåer har haft ett starkare immunreaktion och fått tumören att gå i regress utan behandling.

Litteratur

Chepy A, et al. Can Antinuclear Antibodies Have a Pathogenic Role in Systemic Sclerosis? Front Immunol. 2022 Jun 28;13:930970. doi: 10.3389/fimmu.2022.930970

Patterson KA, et al. Interpretation of an Extended Autoantibody Profile in a Well-Characterized Australian Systemic Sclerosis (Scleroderma) Cohort Using Principal Components Analysis. Arthritis Rheumatol. 2015 Dec;67(12):3234-44. doi: 10.1002/art.39316