Det finns flera typer av spänningskänsliga kalciumkanaler (VGCC) i cellmembranet. Även om autoantikroppar riktade mot flera av dem förekommer är det antikroppar mot de av P/Q-typ som är mest etablerad kliniskt. P/Q-VGCC-antikroppar är främst kopplat till Lambert-Eatons myastena syndrom (LEMS) där de har identifierats i en majoritet av fallen (Titulaer et al). LEMS har många likheter kliniskt med myastenia gravis (MG) men är oftare ett paraneoplastiskt fenomen än vad som är fallet vid MG (drygt 50% jämfört med 10-15%). Vid LEMS är det nästan alltid småcellig lungcancer och vid MG nästan alltid tymom som identifieras bland de paraneoplastiska fallen.
P/Q-VGCC-antikroppar har även detekterats hos patienter med cerebellär degeneration med eller utan samtidigt LEMS, men denna association gäller i princip enbart för de med samtidig småcellig lungcancer.
P/Q-VGCC-antikroppar från patienter har givit upphov till rörelserubbning i djurmodeller och antas vara direkt patogena i människa också (Winklehner et al). Anti-VGCC-associerad LEMS med eller utan tumör svarar i allmänhet bra på immunhämmande behandling och avlägsnande av eventuell tumör till skillnad från anti-VGCC-associerad paraneoplastisk cerebellär degeneration som inte brukar bli bättre trots denna behandling (Mason et al).
Till skillnad från de flesta antikroppar mot neurala cellyte-antigen går det inte att detektera dessa antikroppar med rutinmässig indirekt immunofluorescens. Den metod som används kliniskt är radioimmunoprecipitation (RIA).
Ett mindre antal laboratorier i världen mäter även antikroppar mot VGCC av N-typ och i dessa laboratorier är det ett relativt vanligt fynd. N-VGCC-antikroppar förekommer hos 33-77 % av patienter med paraneoplastisk LEMS men även vid limbisk encefalit, rörelserubbningar, neurodegeneration, epileptiska anfall, och psykiatriska störningar. N-VGCC-antikroppar är inte ett sjukdomsspecifikt fynd men det finns förhoppningar att med mer kunskap ska denna antikropp kunna ge ytterligare prognostisk information.
Litteratur
Titulaer MJ, Lang B, Verschuuren JJ. Lambert-Eaton myasthenic syndrome: from clinical characteristics to therapeutic strategies. Lancet Neurol. 2011 Dec;10(12):1098-107. doi: 10.1016/S1474-4422(11)70245-9
Winklehner M, et al. Paraneoplastic Cerebellar Degeneration With P/Q-VGCC vs Yo Autoantibodies. Neurol Neuroimmunol Neuroinflamm. 2022 Jul 7;9(4):e200006. doi: 10.1212/NXI.0000000000200006
Mason WP, et al. Small-cell lung cancer, paraneoplastic cerebellar degeneration and the Lambert-Eaton myasthenic syndrome. Brain. 1997 Aug;120 ( Pt 8):1279-300. doi: 10.1093/brain/120.8.1279