Myastenia gravis (MG) orsakas av autoantikroppar. Dessa är riktade mot funktionellt viktiga postsynaptiska komponenter inblandade i överföringen av impulser från nerver till muskler, närmare bestämt skelettmuskulatur.
Det viktigaste signalämnet i detta sammanhang är acetylkolin. Den vanligaste målmolekylen för autoantikropparna vid MG är acetylkolinreceptorn (AChR), och i 80-90% av all MG kan dessa autoantikroppar detekteras. Hos ett fåtal detekteras istället autoantikroppar mot muskelspecifikt kinas (MuSK). Båda antikroppsfynden förekommer nästan bara vid MG (hög specificitet) men förekommer i regel inte samtidigt.
Hos ytterligare ett fåtal förekommer antikroppar mot LRP4 men dessa är inte lika MG-specifika fynd och test för dessa är ännu inte kommersiellt tillgängliga. Ett antal mindre etablerade MG-associerade autoantikroppar finns beskrivna, där vissa är intracellulära och sannolikt inte är patogena.
Autoantikropparna mot AChR är patogena i sig och plasmabyte har en viktig roll vid svåra fall för att snabbt avlägsna dem. Den största faran i de svåra fallen är att muskelsvagheten ska omfatta andningsmuskulaturen. Autoantikropparna orsakar både komplementmedierad muskelcellskada men också korsbindning av receptorerna som då svarar med att internaliseras i cellen. Resultatet blir få AChR på cellytan men sällan irreversibel vävnadsskada. Progressiv sjukdomsbild är inte typiskt vid MG.
Symtomlindring sker främst genom att hindra nedbrytning av fritt acetylkolin i synapsen med läkemedlen acetylkolinesterashämmare. I många fall orsakas MG av ett tymom och kirurgiskt avlägsnande av körteln (tymektomi) kan då vara effektivt för att bryta den immunologiska process som driver på sjukdomen.
MuSK-autoantikropparna är främst av IgG4 typ vilket innebär att de varken aktiverar komplement eller korsbinder sina autoantigen effektivt. Anti-MuSK-positiv MG är heller inte associerat med avvikelser i tymus och sammantaget är sjukdomsmekanismen troligen annorlunda hos dessa jämfört med anti-AChR-positiv MG.
Litteratur
Punga AR, et al. Epidemiology, diagnostics, and biomarkers of autoimmune neuromuscular junction disorders. Lancet Neurol. 2022 Feb;21(2):176-188. doi: 10.1016/S1474-4422(21)00297-0
Gilhus NE, et al. Myasthenia gravis. Nat Rev Dis Primers. 2019 May 2;5(1):30. doi: 10.1038/s41572-019-0079-y
Deymeer F. History of Myasthenia Gravis Revisited. Noro Psikiyatr Ars. 2020 Nov 7;58(2):154-162. doi: 10.29399/npa.27315