Antifosfolipidsyndrom (APS) kännetecknas av trombos och/eller graviditetskomplikationer tillsammans med stadigvarande förekomst av antifosfolipidantikroppar.
Klassifikationskriterier, framtagna för inklusion av väldefinierade patientgrupper i kliniska studier, finns publicerade och används till stor del även för diagnostik. En uppdatering av dessa kriterier är på gång men inga förändringar avseende laboratorierdiagnostiken kommer införas.
De antikroppstester som ingår i klassifikationskriterierna är:
- lupusantikoagulans (som egentligen är en screening för alla former av fosfolipidantikroppar)
- IgG eller IgM mot kardiolipin (en fosfolipid som finns i alla cellmembran)
- IgG eller IgM mot B2-glykoprotein 1 (som är bundet till kardiolipin)
Ytterligare “non-criteria”-antikroppar är av intresse forskningsmässigt men ingår inte i kriterierna pga brist på evidens, kliniskt värde, eller tillgängliga kommersiella metoder för detektion
Antifosfolipidantikroppar är en generell riskfaktor för trombos, även hos friska och personer med andra sjukdomar. Hos personer med APS innebär närvaro av flera av dessa autoantikroppar högre risk för trombos. Dock är de inte tillräckliga för att sjukdomsmanifestationer ska utvecklas. Man talar om en “two-hit”-modell vid APS där en eller flera andra faktorer behöver samverka med antikropparna. Det är inte väl kartlagt vilka dessa faktorer är men det kan röra sig om infektion, inflammation, eller någon av de etablerade protrombotiska faktorerna såsom p-piller eller immobilisering.
Även i djurmodeller har det visat sig att injektion av fosfolipidantikroppar inte är tillräckligt för att tromboser ska uppstå utan det krävs ytterligare faktorer. Det är oklart vilka celler som påverkas av antikropparna men trombocyter, endotelceller, och monocyter är starka kandidater. Med musmodeller har det även visat sig att den protrombotiska effekten av antikropparna är beroende av LRP8, Annexin A2, och TLR4.
Det finns data både från djurmodeller och människa att komplementsystemet (både klassiska och alternativa vägen) är aktiverat och bidrar patologiskt till graviditetskomplikationer vid APS. Tecken på komplementkonsumption hos APS-patienter och deponering av C4d på placentavävnad har rapporterats.
Litteratur
Schreiber K, et al. Antiphospholipid syndrome. Nat Rev Dis Primers. 2018 Jan 11;4:17103. doi: 10.1038/nrdp.2017.103
Barbhaiya M, et al. Development of a New International Antiphospholipid Syndrome Classification Criteria Phase I/II Report: Generation and Reduction of Candidate Criteria. Arthritis Care Res (Hoboken). 2021 Oct;73(10):1490-1501. doi: 10.1002/acr.24520