Autoantikroppar mot magslemhinnans parietalceller (PC) och den B12-bindande och lösliga molekylen intrinsic factor (IF) är kopplade till autoimmun atrofisk gastrit, som i förlängningen kan ge upphov till perniciös anemi.
PC-ak detekterades initialt med indirekt immunofluorescens (IIF) men efter att antigenet identifierades som en Na+/H+ pump har metoden till stor del ersatts i klinisk rutin av antigenspecifika tester såsom ELISA, som anses ha högre sensitivitet (85-90%).
I en akademisk studie jämfördes tre rutinmetoder för PC-ak (IIF-råttvävnad, IIF-primatvävnad, och ELISA) och värden för specificitet från cirka 97% till 92% rapporterades (Bagnasco et al). Detta var gjort på en helt frisk manlig blodgivarpopulation som man antog inte hade perniciös anemi. Det kan dock ta år för sjukdomen att utvecklas så långt att kliniska symtom blir uppenbara, så vissa av dessa blodgivare med positivt resultat för PC-ak kan förstås utveckla sjukdomen med tiden, men det bör vare en ganska liten andel. Ännu lägre specificitet har rapporterats av andra (Rusak et al).
Ytterligare en studie av övervägande sjukhusvårdade personer jämförde olika metoder för PC-ak och fann bra specificitet för samtliga av de sju testade metoderna (96-100%, Lukens et al). För majoriteten av personerna som ingick i den jämförelsen var anti-PC och anti-IF beställt, vilket tydligt ökar pre-test probability och förklarar den högre rapporterade specificiteten.
Sammanfattningsvis har fynd av PC-ak varken tillräcklig sensitivitet eller specificitet för att diagnosen perniciös anemi ska ställas eller förutspås enbart på basen av detta fynd.
Emellanåt upptäcks PC-ak som bifynd vid screening för autoantikroppar associerade med autoimmun leversjukdom, där magsäcksvävnad ingår i IIF-panelen. I dessa lägen kan det vara lämpligt att gå vidare och bekräfta fyndet med antigenspecifik metod och svara ut.
Jämfört med PC-ak har IF-ak lägre sensitivitet men högre specificitet för kronisk autoimmun atrofisk gastrit (Lahner et al). Även IF-ak analyseras oftast med antigenspecifik metodik men IIF förekommer fortfarande. Positivt resultat för anti-IF men negativt för anti-PC är sällsynt.
Hos en stor andel av patienter med svår B12-brist detekteras anti-PC och/eller anti-IF. Särskilt anti-PC kan ofta detekteras lång tid innan tydliga symtom på autoimmun atrofisk gastrit uppstår.
Litteratur
Bagnasco M, et al. Estimate of the Prevalence of Anti-Gastric Parietal Cell Autoantibodies in Healthy Individuals Is Method Dependent. Am J Clin Pathol. 2018 Aug 30;150(4):285-292. doi: 10.1093/ajcp/aqy061
Lukens MV, et al. Comparison of different immunoassays for the detection of antibodies against Intrinsic Factor and Parietal Cells. J Immunol Methods. 2020 Dec;487:112867. doi: 10.1016/j.jim.2020.112867
Rusak E, et al. Anti-parietal cell antibodies – diagnostic significance. Adv Med Sci. 2016 Sep;61(2):175-179. doi: 10.1016/j.advms.2015.12.004
Lahner E, et al. Reassessment of intrinsic factor and parietal cell autoantibodies in atrophic gastritis with respect to cobalamin deficiency. Am J Gastroenterol. 2009 Aug;104(8):2071-9. doi: 10.1038/ajg.2009.231