kardiolipin - klinimm.se

Systemisk lupus erythematosus (SLE) utmärker sig bland de autoimmuna sjukdomarna för den mångfald av olika autoantikroppar som utvecklas. Antikropparna och dess antigen bildar immunkomplex som orsakar vävnadsskada i hud, njurar, och andra organ, bland annat genom att de aktiverar komplementsystemet.

Diagnoskriterier finns formellt inte för SLE men i praktiken krävs det i allmänhet SLE-liknande manifestationer i minst två organsystem och serologi (autoantikroppar) som talar för SLE. Klassifikationskriterier finns och dessa tas fram specifikt för att inkludera en relevant och homogen patientgrupp i kliniska studier. Klassifikationskriterierna uppdaterades 2019, delvis med syftet att inkludera fler patienter med tidig SLE (Aringer, et al). I dessa kriterier är positiv ANA ett strikt ingångskriterium varefter olika organmanifestationer samt laboratoriefynd ger ytterligare poäng. Avseende immunologiska analyser tas i dessa kriterier hänsyn till kardiolipin-ak, Beta2-glykoprotein I-ak, lupus antikoagulans (samtliga dessa är associerade med antifosfolipidsyndrom), låga nivåer av komplementfaktorerna C3 eller C4, samt ANA-specificiteterna dubbelsträngat DNA-ak och Smith-ak som båda är mycket typiska för SLE. Det finns ett flertal andra autoantikroppar som ofta detekteras vid SLE och kan styrka diagnosen men de flesta av dem har lägre specificitet, d.v.s. detekteras relativt ofta även vid andra sjukdomar.

Litteratur

Aringer M, et al. 2019 European League Against Rheumatism/American College of Rheumatology classification criteria for systemic lupus erythematosus. Ann Rheum Dis. 2019 Sep;78(9):1151-1159. doi: 10.1136/annrheumdis-2018-214819

Dörner T, Furie R. Novel paradigms in systemic lupus erythematosus. Lancet. 2019 Jun 8;393(10188):2344-2358. doi: 10.1016/S0140-6736(19)30546-X

Antifosfolipidsyndrom (APS) kännetecknas av trombos och/eller graviditetskomplikationer tillsammans med stadigvarande förekomst av antifosfolipidantikroppar.

Klassifikationskriterier, framtagna för inklusion av väldefinierade patientgrupper i kliniska studier, finns publicerade och används till stor del även för diagnostik. En uppdatering av dessa kriterier är på gång men inga förändringar avseende laboratorierdiagnostiken kommer införas.

De antikroppstester som ingår i klassifikationskriterierna är:

lupusantikoagulans (som egentligen är en screening för alla former av fosfolipidantikroppar)
IgG eller IgM mot kardiolipin (en fosfolipid som finns i alla cellmembran)
IgG eller IgM mot B2-glykoprotein 1 (som är bundet till kardiolipin)

Ytterligare “non-criteria”-antikroppar är av intresse forskningsmässigt men ingår inte i kriterierna pga brist på evidens, kliniskt värde, eller tillgängliga kommersiella metoder för detektion

Antifosfolipidantikroppar är en generell riskfaktor för trombos, även hos friska och personer med andra sjukdomar. Hos personer med APS innebär närvaro av flera av dessa autoantikroppar högre risk för trombos. Dock är de inte tillräckliga för att sjukdomsmanifestationer ska utvecklas. Man talar om en “two-hit”-modell vid APS där en eller flera andra faktorer behöver samverka med antikropparna. Det är inte väl kartlagt vilka dessa faktorer är men det kan röra sig om infektion, inflammation, eller någon av de etablerade protrombotiska faktorerna såsom p-piller eller immobilisering.

Även i djurmodeller har det visat sig att injektion av fosfolipidantikroppar inte är tillräckligt för att tromboser ska uppstå utan det krävs ytterligare faktorer. Det är oklart vilka celler som påverkas av antikropparna men trombocyter, endotelceller, och monocyter är starka kandidater. Med musmodeller har det även visat sig att den protrombotiska effekten av antikropparna är beroende av LRP8, Annexin A2, och TLR4.

Det finns data både från djurmodeller och människa att komplementsystemet (både klassiska och alternativa vägen) är aktiverat och bidrar patologiskt till graviditetskomplikationer vid APS. Tecken på komplementkonsumption hos APS-patienter och deponering av C4d på placentavävnad har rapporterats.

Litteratur

Schreiber K, et al. Antiphospholipid syndrome. Nat Rev Dis Primers. 2018 Jan 11;4:17103. doi: 10.1038/nrdp.2017.103

Barbhaiya M, et al. Development of a New International Antiphospholipid Syndrome Classification Criteria Phase I/II Report: Generation and Reduction of Candidate Criteria. Arthritis Care Res (Hoboken). 2021 Oct;73(10):1490-1501. doi: 10.1002/acr.24520