Ribosomalt P-antikroppar (Rib-P-ak) binder till ett komplex bestående av några olika fosfoproteiner som ingår i ribosomsubenheten 60S. 60S är den större av de två stora subenheterna som bygger upp ribosomen, det maskineri som utför translationen av mRNA till proteiner i cellen. Rib-P-ak binder alltså antigen i cellens cytoplasma i första hand.
Liksom anti-dsDNA och anti-Sm, detekteras anti-Rib-P nästan bara vid SLE (hög specificitet). Men till skillnad från dessa två har anti-Rib-P inte tagits med i klassifikationskriterier för SLE. En bidragande anledning kan vara att anti-Rib-P dels ger ett cytoplasmatiskt mönster vid ANA-testning och svaras inte ut av alla lab (i strikt mening inte positiv ANA) men också för att vid indirekt immunofluorescens (IIF) på HEp-2 celler är känsligheten generellt låg avseende just dessa antikroppar. Det har rapporterats att 10-47% av alla SLE patienter har anti-Rib-P. Denna stora spridning beror dels på skillnader i etnicitet men också på att olika metoder är olika känsliga. Detta är ett viktigt skäl till kliniska laboratorier bör komplettera IIF på HEp-2 celler för ANA detektion med någon antigenspecifik metod som bland annat säkrare kan detekterar anti-Rib-P.
Den vanligaste kliniska associationen kopplad till SLE och anti-Rib-P är neuropsykiatriska manifestationer såsom psykos och depression, s.k. neuropsykiatrisk lupus. Liksom anti-dsDNA speglar anti-Rib-P sjukdomsaktivitet för SLE och de två antikropparna detekteras ofta tillsammans. Antigenen är inte fysiskt sammanlänkade utan koppling misstänks beror på korsreaktivitet. I övrigt finns kliniska kopplingar till lupusnefrit och SLE-associerad hepatit.
Litteratur
Choi MY, et al. A review and meta-analysis of anti-ribosomal P autoantibodies in systemic lupus erythematosus. Autoimmun Rev. 2020 Mar;19(3):102463. doi: 10.1016/j.autrev.2020.102463