Paraneoplastiska neurologiska syndrom (PNS) är sällsynta fenomen där en cancer någonstans i kroppen ger sig till känna genom att immunreaktionen mot cancercellerna också skadar nervsystemet. Definitionen på PNS är neurologiska störningar som:
- kan drabba alla delar av nervsystemet och ofta manifesteras kliniskt på ett av flera stereotypa sätt
- uppträder tillsammans med cancer (>80% av fallen) och
- har en immunmedierad patogenes, vilket stöds av att specifika neuronala autoantikroppar ofta detekteras
Dessa antikroppar är oftast riktade mot intracellulära antigen och brukar signaler en samtidig T-cellsmedierad process med irreversibel skada på nervceller.
PNS har många likheter med en grupp sjukdomar med autoimmun inflammation i nervsystemet där kopplingen till underliggande cancer är mer variabel och orsakas av autoantikroppar riktade mot antigen på cellytan vilket medför att de relativt ofta svarar bra på immunterapi. Ibland benämns de första klassiska PNS för att skilja dem från de mer nyupptäckta sjukdomarna som ofta benämns autoimmun encefalit, bland vilka anti-NMDAR-encefalit är mest känd.
Termen onkoneurala antikroppar innebär antikroppar som binder till ett neuralt antigen som uttrycks av en associerad tumör. Denna definition anger inte om antigenet finns på cellytan eller intracellulärt, men i praktiken används termen onkoneurala antikroppar synonymt med termen klassiska paraneoplastiska antikroppar, det vill säga antikroppar riktade mot intracellulära antigen.
Stereotypa kliniska syndrom är viktiga att känna igen eftersom det påverkar val av test men också eftersom ett svagt eller atypiskt resultat i antikroppstesterna kan bli mer trovärdigt om fyndet dessutom stämmer väl överens med rapporterade kliniska associationer.
Vid val av behandling är det av stor vikt huruvida de autoantikroppar som har identifierats binder till intracellulära antigen eller antigen på cellytan. Endast i det senare fallet kan antikropparna misstänkas vara patogena i sig och behandling inriktad på att minska antikropparna har större chans att ge bra resultat. Dessa patienter har generellt större chans att svara på immunterapi eftersom antikroppsdriven patologi i nervsystemet i större utsträckning ger reversibel påverkan till skillnad från den cytotoxiska T-cellsdrivna patologin som kopplas till de intracellulära autoantigen vid klassiska PNS. Om samtidig cancer föreligger är det högprioriterat att avlägsna den varpå den neurologiska försämringen avtar och förhoppningsvis reverseras.
För mer information om specifika antikroppar och dess kliniska associationer (neurologiska syndrom och cancerformer) se specifika avsnitt under rubriken analyser – neurologi på denna websida.
Litteratur
Paraneoplastiska och autoimmuna encefaliter – Internetmedicin
Graus F, et al. Updated Diagnostic Criteria for Paraneoplastic Neurologic Syndromes. Neurol Neuroimmunol Neuroinflamm. 2021 May 18;8(4):e1014. doi: 10.1212/NXI.0000000000001014
Binks S, et al. Paraneoplastic neurological syndromes: a practical approach to diagnosis and management. Pract Neurol. 2022 Feb;22(1):19-31. doi: 10.1136/practneurol-2021-003073
Jitprapaikulsan J, et al. Paraneoplastic neurological syndrome: an evolving story. Neurooncol Pract. 2021 Feb 24;8(4):362-374. doi: 10.1093/nop/npab002