Etikett: perifer neuronopati

Kategorier
diagnoser paraneoplastiska neurologiska syndrom

Paraneoplastiska neurologiska syndrom

Paraneoplastiska neurologiska syndrom (PNS) är sällsynta fenomen där en cancer någonstans i kroppen ger sig till känna genom att immunreaktionen mot cancercellerna också skadar nervsystemet. Definitionen på PNS är neurologiska störningar som:

  1. kan drabba alla delar av nervsystemet och ofta manifesteras kliniskt på ett av flera stereotypa sätt
  2. uppträder tillsammans med cancer
  3. har en immunmedierad patogenes, vilket stöds av att specifika neuronala autoantikroppar ofta detekteras.

PNS har många likheter med en grupp sjukdomar med autoimmun inflammation i nervsystemet där kopplingen till underliggande cancer är mer variabel. Hur man på bästa sätt grupperar samtliga dessa immunmedierade neurologiska syndrom är inte självklart och beror till viss del på situation och syfte. Man kan gruppera utifrån: 

  1. kliniska syndrom t.ex. cerebellär degeneration och limbisk encefalit
  2. vilken del av nervsystemet som är påverkat t.ex. encefalit och perifer neuronopati
  3. om autoimmunitet föreligger mot intracellulära antigen eller antigen på cellytan
  4. om samtidig cancer föreligger.

Stereotypa kliniska syndrom är viktiga att känna igen eftersom det påverkar val av test/testpanel men också eftersom svaga eller okaraktäristiska reaktioner i antikroppstesterna kan bedömas som mer trovärdiga om fynden stämmer överens med rapporterade kliniska associationer. I frånvaro av igenkännbart kliniskt syndrom kan avgränsning under den diagnostiska processen göras utifrån anatomisk lokalisation, t.ex. encefalit.

Vid val av behandling är det av stor vikt huruvida de autoantikroppar som har identifierats binder till intracellulära antigen eller antigen på cellytan. Endast i det senare fallet tros antikropparna vara patogena i sig och dessa patienter har mycket större chans att svara på immunterapi. Om samtidig cancer föreligger är det högprioriterat att avlägsna den varpå den neurologiska störningen ofta avtar.

Ytterligare en distinktion som påverkar diagnostiken är om autoantikropparna som är kopplade till det aktuella kliniska syndromet har större chans att detekteras och vara informativa i ett blodprov eller ett likvorprov.

Litteratur

Paraneoplastiska och autoimmuna encefaliter – Internetmedicin

Graus F, et al. Updated Diagnostic Criteria for Paraneoplastic Neurologic Syndromes. Neurol Neuroimmunol Neuroinflamm. 2021 May 18;8(4):e1014. doi: 10.1212/NXI.0000000000001014

Binks S, et al. Paraneoplastic neurological syndromes: a practical approach to diagnosis and management. Pract Neurol. 2022 Feb;22(1):19-31. doi: 10.1136/practneurol-2021-003073

Jitprapaikulsan J, et al. Paraneoplastic neurological syndrome: an evolving story. Neurooncol Pract. 2021 Feb 24;8(4):362-374. doi: 10.1093/nop/npab002

Kategorier
analyser gangliosid-ak

Gangliosid-antikroppar

Gangliosid-antikroppar är kopplade till många olika neurologiska sjukdomar men används kliniskt främst vid diagnostik av autoimmuna perifera neuropatier. Tillförlitlighet (specificitet och sensitivitet) är dock inte jättehög för dessa så sammanvägning med övriga fynd är viktigt.

Både IgG och IgM analyseras rutinmässigt, där IgG främst är kopplat till akuta neuropatier såsom varianter av Guillain-Barrés syndrom (GBS) och IgM främst är kopplat till kroniska neuropatier såsom varianter av kronisk inflammatorisk demyeliniserande polyneuropati (CIDP). Autoantikropparna tros ofta uppstå p.g.a. molecular mimicry efter genomgången infektion. Det finns också stöd för att autoantikropparna i sig orsakar skada.

GM1-ak

  • IgG: AMAN, AMSAN (i viss mån CIDP, kryptogen partiell epilepsi)
  • IgM: MMN (i viss mån MS, kryptogen partiell epilepsi, Parkinsons, Alzheimers)

GM2-ak

  • IgM: MMN (i viss mån MS, kryptogen partiell epilepsi, Parkinsons, Alzheimers)
  • IgM: ospecifik

GD1a-ak

  • IgG: AMAN (i viss mån AMSAN, myastenia gravis, Lambert-Etons syndrom)
  • IgM: ospecifik

GD1b-ak

  • IgG: (i viss mån AMAN, ASAN, CIDP, vestibularisneuronit/akut vestibulärt syndrome)
  • IgM: CANOMAD (i viss mån MS, Parkinsons)

GQ1b-ak

  • IgG: MFS (i viss mån BBE)
  • IgM: CANOMAD (i viss mån MS)

Förkortningar: AMAN, acute motor axonal neuropathy; AMSAN, acute motor axonal sensory neuropathy; MMN, multifocal motor neuropathy; CANOMAD, chronic ataxic neuropathy ophthalmoplegia IgM paraprotein cold agglutinins disialosyl antibodies; MFS, Miller Fisher syndrome; BBE, Bickerstaff brainstem encephalitis

Nomenklatur

Glykolipider finns i cellmembranet och består utav fosfolipider och kovalent kopplade kolhydrater som sträcker ut sig extracellulärt. De ger cellmembranet stabilitet och behövs för cell-cell-interaktioner, m.m.

Sfingosin är en aminoalkohol som bildas av den ”aktiverade” formen av fettsyran palmitinsyra (palmitoyl-CoA) och aminosyran serin.

glykosfingolipider är en subtyp av glykolipider som innehåller sfingosin.

Sialinsyra är en negativt laddad kolydratmolekyl med 9 kolatomer som det finns särskilt mycket av i hjärnan.

Gangliosider är glykosfingolipider som innehåller sialinsyra. Namnet gangliosid kommer från att de först isolerades från ganglionsceller i hjärnan. Precis som glykolipider har dom viktiga funktioner relaterat till cell-cell-interaktion, m.m.

Den vanligaste sialinsyran som ingår i gangliosider är N-acetylneuraminsyra (NANA). Nomeklaturen för gangliosider bygger delvis på hur många NANA som ingår.

 GM (M = mono) innehåller en NANA. Beskrivna varianter har fått ett indexnummer och ibland även en bokstav : GM1, GM2, etc. GD (D = di) innehåller två NANA, osv med GT och GQ.

Litteratur

Wanleenuwat P, et al. Antiganglioside antibodies in neurological diseases. J Neurol Sci. 2020 Jan 15;408:116576. doi: 10.1016/j.jns.2019.116576

Kieseier BC, et al. Immune-mediated neuropathies. Nat Rev Dis Primers. 2018 Oct 11;4(1):31. doi: 10.1038/s41572-018-0027-2

Querol LA, et al. The Role of the Complement System in Chronic Inflammatory Demyelinating Polyneuropathy: Implications for Complement-Targeted Therapies. Neurotherapeutics. 2022 Apr;19(3):864-873. doi: 10.1007/s13311-022-01221-y