Etikett: SLE

Kategorier
analyser dsDNA-ak

Dubbelsträngat DNA-antikroppar

Autoantikroppar mot dubbelsträngat DNA (dsDNA) ger upphov till en homogen kärnfärgning vid indirekt immunofluorescens (IIF) på HEp-2-celler, d.v.s. vanliga ANA-analys. Strukturer i kärnan som är associerade med DNA, såsom nukleosomer och histoner, ger också ett homogent mönster så ytterligare test krävs för att fastslå att det är just dsDNA som autoantikropparna är riktade mot.

Homogen ANA på HEp2-celler
Homogen ANA kan orsakas av autoantikroppar mot dubbelsträngat DNA, nukleosomer, histoner, eller något annat. Bild: Hannes Lindahl

Ett test för dsDNA-ak som kan användas för konfirmering är IIF med parasiten Crithidia luciliae fixerat på objektsglasen. Antikroppar mot dsDNA ger då en karaktäristisk infärgning av en organell (kinetoplast) i den encelliga organismen. Det så kallade Crithidia luciliae immunofluorescens test (CLIFT) används ofta just som bekräftande test eftersom specificiteten är särskilt hög p.g.a. av att endast antikroppar med medel till hög affinitet ger positivt resultat vilka i många fall är just de som är kliniskt relevanta. Vid positivt resultat för anti-dsDNA men negativt resultat med CLIFT kan detta tolkas som tidig SLE, inaktiv SLE, eller ett falskt positivit resultat. Även ELISA, ALBIA, och lineblot används för detektion av dsDNA-ak.

dubbelsträngat DNA
Autoantikroppar mot dubbelsträngat DNA detekterat med indirekt immunofluorescens på den encelliga parasiten Crithidia luciliae. Vid positivt resultat ses distinkt fluorescens i kinetoplasten, en organell som befinner sig i närheten av flagellen (svansen) men fixerad mot ena sidan. Bild: Hannes Lindahl

Anti-dsDNA är ett fynd som har hög specificitet för SLE vilket innebär att de sällan ses vid andra sjukdomar eller hos friska. Följaktligen ingår dsDNA-ak i den senaste uppdateringen av klassifikationskriterierna för SLE. Prevalens hos friska blodgivare är 1-2% men då i allmänhet i låga nivåer.

Anti-dsDNA speglar även sjukdomsaktiviteten vid SLE och används ibland vid terapiuppföljning. Dessutom är dessa autoantikroppar kopplade till njurengagemang vid SLE, vilket gör att fyndet kan motivera ökad vaksamhet avseende njurfunktionen.

Anti-dsDNA har ett internationellt etablerat referensstandardpreparat och resultat svaras ofta ut som internationella enheter (IE) per volym. Detta gör att resultat från olika laboratorier kan jämföras.

Litteratur

Aringer M, et al. 2019 European League Against Rheumatism/American College of Rheumatology Classification Criteria for Systemic Lupus Erythematosus. Arthritis Rheumatol. 2019 Sep;71(9):1400-1412. doi: 10.1002/art.40930

Kategorier
analyser Sm-ak

Smith-antikroppar

Smith-antikroppar (Sm-ak) och dubbelsträngat DNA (dsDNA) är de två mest specifika serologiska markörerna för diagnosen SLE. Båda antikropparna ger positivt ANA-resultat. I de senaste klassifikationskriterierna från 2019 ger en av dessa autoantikroppar hela 6 poäng av de 10 som krävs för att sjukdomen ska klassificeras som SLE.

Anti-Sm finns ofta före debut av SLE. Den rapporterade prevalensen vid SLE är 5-30% och påverkas mycket av detektionsmetod och etnicitet. Närvaro av anti-Sm vid SLE har inte någon etablerad prognostisk betydelse och, till skillnad från anti-dsDNA, är den inte en etablerad markör för sjukdomsaktivitet.

Ett stort antal av de autoantikoppar som är kopplade till reumatologiska sjukdomar är riktade mot RNA-associerade proteiner (s.k. ribonukleoproteiner, RNP), bland annat de i som ingår i spliceosomen. Spliceosomer finns i cellkärnan på alla celler och har som främsta uppgift att klyva (“splica”) bort de icke-kodande intronerna vid syntesen av mRNA.

Spliceosomen består utav ett antal så kallade små nukleära ribonukleoproteiner (snRNP, kallas ofta “snurp”) som heter U1, U2, U4, U5, och U6 (U för att RNA-molekylerna är uridin-rika). Sm-antigenet (döpt efter Stephanie Smith, patienten som dessa autoantikroppar först beskrevs hos) finns på ett proteinkomplex bestående utav proteiner som formar en ring som ingår i alla fem av dessa snRNP och skyddar RNA-molekyler från degradering. Anti-Sm visar således reaktivitet mot alla snRNP. Av de nio proteinerna som ingår i Sm-komplexet är det antikroppar mot Sm-D1 och Sm-D3 (tillsammans Sm-D) som har visats ha högst specificitet för SLE och används i allmänhet i kommersiella tester.

Ett antal kliniskt viktiga autoantikroppar binder komponenter som är specifika för U1-snRNP. Dessa är anti-RNP 70 (kallas också RNP 68), anti-RNP A, anti-RNP C. Begreppet anti-RNP används kliniskt och innebär autoantikroppar med specificitet för någon av de ingående komponenterna i U1-snRNP.

Detta illustrerar ”nivåer” av ANA-specificitet, från minst specifikt till mest specifikt fynd avseende diagnosen SLE.

positiv ANA < ANA med kornigt mönster < anti-RNP < anti-Sm < anti-Sm-D

Litteratur

Kattah NH, et al. The U1-snRNP complex: structural properties relating to autoimmune pathogenesis in rheumatic diseases. Immunol Rev. 2010 Jan;233(1):126-45. doi: 10.1111/j.0105-2896.2009.00863.x

Irure-Ventura J, López-Hoyos M. Disease criteria of systemic lupus erythematosus (SLE); the potential role of non-criteria autoantibodies. J Transl Autoimmun. 2022 Jan 11;5:100143. doi: 10.1016/j.jtauto.2022.100143

van Beers JJBC, Schreurs MWJ. Anti-Sm antibodies in the classification criteria of systemic lupus erythematosus. J Transl Autoimmun. 2022 Apr 13;5:100155. doi: 10.1016/j.jtauto.2022.100155

Kategorier
analyser RNP-ak

RNP-antikroppar

RNP-antikroppar är en av specificiteterna som är förenligt med ett kornigt ANA-mönster. Med RNP-ak (anti-RNP) menas i klinisk praktik autoantikroppar riktade mot någon av komponenterna i U1-snRNP, som är en del av spliceosomen.

Anti-RNP anses vara ett krav för sjukdomen mixed connective tissue disease (MCTD), alltså med en sensitivitet på nära 100% men specificiteten är bara cirka 60%. Även 25-40% av SLE-patienter har anti-RNP.

Reaktivitet mot anti-RNP kan delas in i subspecificiteter beroende på vilken del av komplexet som antikropparna binder till. Det är främst de tre U1-snRNP-proteinerna RNP 70, RNP A, och RNP C samt Smith-antigenet (Sm) som är gemensamt för alla snRNP (se Sm-ak). I praktiken är det främst anti-RNP 70 (kallas ibland RNP 68) som ses vid MCTD. RNP A och RNP C förekommer oftare vid SLE. Anti-RNP av IgM-typ är vanligare vid SLE och IgG-typ vid MCTD. Högre nivå RNP-ak är inte kopplat till högre sjukdomsaktivitet vid SLE.

”Nivåer” av ANA-specificitet, från minst specifikt till mest specifikt fynd avseende diagnosen MCTD:

Positiv ANA < ANA med kornigt mönster < anti-RNP < anti-RNP 70 < anti-RNP 70 av IgG-typ

Litteratur

Dima A, et al. The impact of anti-U1-RNP positivity: systemic lupus erythematosus versus mixed connective tissue disease. Rheumatol Int. 2018 Jul;38(7):1169-1178. doi: 10.1007/s00296-018-4059-4

Irure-Ventura J, López-Hoyos M. Disease criteria of systemic lupus erythematosus (SLE); the potential role of non-criteria autoantibodies. J Transl Autoimmun. 2022 Jan 11;5:100143. doi: 10.1016/j.jtauto.2022.100143

Kategorier
analyser ribosomalt P-ak

Ribosomalt P-antikroppar

Ribosomalt P-antikroppar (Rib-P-ak) binder till ett komplex bestående av några olika fosfoproteiner som ingår i ribosomsubenheten 60S. 60S är den större av de två stora subenheterna som bygger upp ribosomen, det maskineri som utför translationen av mRNA till proteiner i cellen. Rib-P-ak binder alltså antigen i cellens cytoplasma i första hand.

Liksom anti-dsDNA och anti-Sm, detekteras anti-Rib-P nästan bara vid SLE (hög specificitet). Men till skillnad från dessa två har anti-Rib-P inte tagits med i klassifikationskriterier för SLE. En bidragande anledning kan vara att anti-Rib-P dels ger ett cytoplasmatiskt mönster vid ANA-testning och svaras inte ut av alla lab (i strikt mening inte positiv ANA) men också för att vid indirekt immunofluorescens (IIF) på HEp-2 celler är känsligheten generellt låg avseende just dessa antikroppar. Det har rapporterats att 10-47% av alla SLE patienter har anti-Rib-P. Denna stora spridning beror dels på skillnader i etnicitet men också på att olika metoder är olika känsliga. Detta är ett viktigt skäl till kliniska laboratorier bör komplettera IIF på HEp-2 celler för ANA detektion med någon antigenspecifik metod som bland annat säkrare kan detekterar anti-Rib-P.

Den vanligaste kliniska associationen kopplad till SLE och anti-Rib-P är neuropsykiatriska manifestationer såsom psykos och depression, s.k. neuropsykiatrisk lupus. Liksom anti-dsDNA speglar anti-Rib-P sjukdomsaktivitet för SLE och de två antikropparna detekteras ofta tillsammans. Antigenen är inte fysiskt sammanlänkade utan koppling misstänks beror på korsreaktivitet. I övrigt finns kliniska kopplingar till lupusnefrit och SLE-associerad hepatit.

Litteratur

Choi MY, et al. A review and meta-analysis of anti-ribosomal P autoantibodies in systemic lupus erythematosus. Autoimmun Rev. 2020 Mar;19(3):102463. doi: 10.1016/j.autrev.2020.102463

Kategorier
analyser nukleosom-ak

Nukleosom-antikroppar

Nukleosom-antikroppar tillhör de s.k. non-criteria antibodies som är associerade med SLE men inte ingår i klassifikationskriterierna. Nukleosomen består utav en oktamer av histonproteiner runt vilken dubbelsträngat DNA (dsDNA) är lindat. Histon-antikroppar är ytterligare en non-criteria antibody medan anti-dsDNA ingår i klassifikationskriterierna för SLE. Nukleosom-ak binder varken isolerade histonproteiner eller isolerat dsDNA.

Nukleosom-ak bildas tidigt vid SLE, ofta före autoantikroppar mot histon eller dsDNA. Seroprevalensen hos personer med SLE är 70-90%, d.v.s. högre än för anti-dsDNA. Vidare korrelerar titern minst lika bra med sjukdomsaktivitet om man jämför med anti-dsDNA, som är en mer etablerad aktivitetsmarkör. Nukleosom-ak är därför en värdefull biomarkör för SLE patienter som saknar anti-dsDNA. Anledningen varför de inte ingår i klassifikationskritierna är möjligen att de är något mindre specifika (förekommer ibland även vid systemisk skleros och mixed connective tissue disease) samt för att det komplicerade antigenet gör detektionsmetoderna något mindre pålitliga.

Vid ANA-undersökning ger nukleosom-ak ett homogent mönster när cellerna befinner sig i metafas, precis som andra kromatinassocierade autoantikroppar.

Homogen ANA
Nukleosom-antikroppar ger en homogen kärnfärgning vid ANA-undersökning. Inför mitos (celldelning) kondenseras kromatinet och antikroppar mot kromatinassocierade antigen såsom nukleosomer ger då upphov till en starkare fluorescens.

Litteratur

Irure-Ventura J, López-Hoyos M. Disease criteria of systemic lupus erythematosus (SLE); the potential role of non-criteria autoantibodies. J Transl Autoimmun. 2022 Jan 11;5:100143. doi: 10.1016/j.jtauto.2022

Kategorier
analyser histon-ak

Histon-antikroppar

Histon-antikroppar är främst av intresse på grund av att det har rapporterats att nära 100% av alla med läkemedelsinducerad SLE har dessa autoantikroppar.

Histon-ak är specifikt riktade mot histonproteinerna H2A och H2B. Dock är specificiteten betydligt sämre, så de kan främst användas för att utesluta diagnosen läkemedelsinducerad SLE, eller i alla fall göra den betydligt mindre trolig. Seroprevalensen hos oselekterade SLE-patienter är cirka 60-70% och antikroppsnivåer är inte korrelerade till sjukdomsaktivitet. Det är inte många kliniska laboratorier i Sverige som analyserar dessa antikroppar eftersom kvaliteten på tillgängliga kommersiella tester är låg.

Litteratur

Irure-Ventura J, López-Hoyos M. Disease criteria of systemic lupus erythematosus (SLE); the potential role of non-criteria autoantibodies. J Transl Autoimmun. 2022 Jan 11;5:100143. doi: 10.1016/j.jtauto.2022.100143

Kategorier
analyser C1q-ak

C1q-antikroppar

C1q-antikroppar binder och blockerar C1q den första komponenten i den klassiska aktiveringsvägen av komplementkaskaden. Efter att C1q bundit till tunga kedjan på minst två antikroppar bundna till sitt antigen (ett immunkomplex) kan efterföljande aktivering av kaskaden ske.

Autoantikroppar mot C1q är associerat med ett flertal autoimmuna sjukdomar men vad dessa har för roll i patogenesen är oklart. C1q-ak detekteras hos:

Vid samtidig närvaro av antikroppar mot dubbelsträngat DNA (dsDNA) och tecken på komplementkonsumtion är associationen till njurengagemang mycket stark och anti-C1q-nivåer korrelerar i dessa lägen väl med sjukdomsaktivitet just avseende njurarna.

Anti-C1q är kliniskt intressant främst för det höga negativa prediktiva värdet, d.v.s. vid avsaknad av anti-C1q är HUVS eller lupusnefrit mycket osannolika.

C1q-ak detekteras med olika ELISA-metoder. En orsak till att de inte har tagits med i klassifikationskriterier för SLE är att detektionsmetoderna inte har blivit standardiserade.

Kriterier för HUVS, de s.k. Schwartzkriterierna (Schwartz et al), har föreslagits där huvudkriterier är kronisk urtikaria i minst 6 månader och hypokomplementemi. Ofta förekommer även artriter, glomerulonefrit, ögoninflammation, och buksmärta. Vid Chapel Hill Consensus Conference 2012 definierades HUVS som vaskulit, kronisk urtikaria och hypokomplementemi i närvaro av anti-C1q.

Litteratur

Sjöwall C, et al. Epidemiology of hypocomplementaemic urticarial vasculitis (anti-C1q vasculitis). Rheumatology (Oxford). 2018 Aug 1;57(8):1400-1407. doi: 10.1093/rheumatology/key110

Stojan G, Petri M. Anti-C1q in systemic lupus erythematosus. Lupus. 2016 Jul;25(8):873-7. doi: 10.1177/0961203316645205

Irure-Ventura J, López-Hoyos M. Disease criteria of systemic lupus erythematosus (SLE); the potential role of non-criteria autoantibodies. J Transl Autoimmun. 2022 Jan 11;5:100143. doi: 10.1016/j.jtauto.2022.100143

Orbai AM, et al. Anti-C1q antibodies in systemic lupus erythematosus. Lupus. 2015 Jan;24(1):42-9. doi: 10.1177/0961203314547791

Schwartz HR, et al. Hypocomplementemic urticarial vasculitis: association with chronic obstructive pulmonary disease. Mayo Clin Proc. 1982 Apr;57(4):231-8

Kategorier
analyser PCNA-ak

PCNA-antikroppar

Autoantikroppar mot proliferating cell nuclear antigen (PCNA) detekteras endast hos 1-10% av alla SLE-patienter. Tidigare ansågs PCNA-antikroppar ha hög specificitet för SLE men detta är nu mer ifrågasatt. De är med andra ord ganska ovanliga men när de ses har de relativt högt positivt prediktivt värde för SLE.

Anti-PCNA ger ett karaktäristiskt ANA-mönster på HEp-2-celler, där en kornig fluorescens ses i celler som befinner sig i S-fas och G2-fas men negativ fluorescens i celler som befinner sig i G1-fas. Antigenet är en del av ett protein som är inblandat i DNA-replikation/reparation vars uttryck varierar under cellcykeln.

Steroidbehandling gör ofta dessa antikroppar odetekterbara.

Litteratur

Mahler M, et al. The clinical significance of autoantibodies to the proliferating cell nuclear antigen (PCNA). Autoimmun Rev. 2012 Aug;11(10):771-5. doi: 10.1016/j.autrev.2012.02.012